världen snurrar runt mig och jag kan inte sova. tankarna snurrar runt i mitt huvud och jag har svårt att
fokusera, jag lever inte längre tillsammans med andra, jag har stängt mig ute. sitter mest och funderar
och kämpar för att kunna svara på tilltal. i en lång tid har jag haft det såhär; för att klara av skolan, jo-
bbet,min finaste häst och träning har jag fått kämpa. det har varit otroligt svårt att ens ta mig till skolan
vissa dagar,min kropp orkar inte längre och varenda minut får jag kämpa för att inte gråta, men ju län-
gre tiden gått har jag haft svårare och svårare att kontrollera mig själv. jag kan inte längre hålla tillbaka
tårarna och det jobbiga, jag kan inte längre hålla det inom mig. jag orkar inte gråta mig till sömns, jag
orkar inte behöva sminka om mig när jag kommer till skolan för att sminket har runit. jag har tappat min självdiciplin och kontrollen som jag alltid haft. jag har alltid varit "den flickan som ska vara perfekt, duktig
på allt, bäst i skolan och klara allt själv". nu rasar istället mitt liv sakta ihop, bit för bit börjar försvinna och
jag måste börja om från ruta ett. någonstans påvägen tappade jag livgnistan, min fritid och allt det roliga
livet har ett erbjuda. jag måste fundera på hur jag vill att min liv ska se ut och hur jag vill leva. jag har all-
tid tänkt "det är lugnt sofie, bara du klarar denhär veckan så är det över sen" men jag har nu efter snart
18 år insett att det är inte över, jag kommer inte dö imon hur mycket jag än vill. jag har aldrig varit rädd
för döden snarare nyfiken, jag tror jag skulle få ett bättre liv om jag fick börja om. så jag måste försöka le-
va ut varje dag och göra det jag vill göra annars kan det vara försent. jag vill uppleva allt roligt man ska
göra när man är arton år och inte sitta hemma och tycka synd om mig själv. jag ska klara dethär, för jag
är stark men jag vet att det kommer bli jobbigare nu än om jag hade tagit tag i det för ett halvår sen för
idag fick jag veta att dom som var och kollade på select också köpte henne. det enda som jag hade kvar i
mitt liv, det enda jag levde för och längtade till var henne. hon är så fin och har varit det bästa i mitt liv,
select och jag har levt tillsammans så länge, hon har funnits i mitt liv hela min ungdom och det är hon som
faktiskt gav mig kraften att orka leva. nu kommer hon åka nästa helg till en annan flicka som är lika gam-
mal som jag var när jag fick henne. jag minns hur lycklig jag var, den lyckligaste på jorden må jag tro och
jag vet att hon också kommer bli det. jag och select har gått igenom allt tillsammans, hon alltid funnits där
i både bra och jobbiga tider, hon alltid tröstat mig när jag varit ledsen, hon har varit min bästa vän. jag vet
att jag alltid kommer finnas kvar i henns hjärta, för en hästa glömmer aldrig dom har otroligt bra minne. jag
vet att hon kommer få det bra men endå kan jag inte sluta tänka på att jag aldrig mer kan kalla henne min,
för hon är inte längre min.

jag tror det finns en kraft i världen som lever under ytan nått primitivt och vilt som vaknar när man behöver
en knuff för att överleva. likt vildblommor som blommar efter att branden härjat i skogen, de flesta är rädda
för den och gömmer den långt inne med det finns alltid dom med modet att älska det otämjda.
Lilla flicka Select, jag älskar dig föralltid